DET FINNS EN ZOMBIEBANA I ÖREBRO!!!
Ja jisses. En kollega uppmärksammade mig på att man kan köpa zombieevent bara tio mil härifrån (via Batalj). Nu när The Walking Dead har zombiefierat mig alldeles blir jag förstås helt till mig över en sådan nyhet. I en gammal gruva med kringliggande industribyggnader ska man i grupp eller ensam ta sig igenom lokaler som tagits över av zombier och i slutänden rädda världen. Vem vill inte göra det?
Jag.
Jag skulle lika gärna kunna lägga mig och dö direkt. Låtsasdö, förhoppningsvis. För inte ens låtsaszombier skulle jag klara av utan att skräcken skulle övermanna mig totalt. Jag vill vara den som coolt forcerar alla hinder, oskadliggör alla zombier och iförd häftiga kläder som i The Walking Dead räddar mina medtävlande från att smittas, men känner mig själv för väl. Jag minns när jag och brorsan skulle spela Risk någon gång i tonåren och jag började gråta för att jag kände mig så trängd och fann krigsspelet allt för påträngande. Och då flyttade vi pluppar på en kartongbit.
I reglerna för Zombie Escape framgår bland annat att man inte får slå zombierna för hårt med de latexvapen man finner utmed banan (”Använd aldrig fullkraft i slaget då det då kan ha sönder vapnet och skådespelaren”). Det kan leda till polisanmälan. Om jag tog mig så långt in att jag la vantarna på en latexyxa skulle jag tjonga till första bästa zombie med alla krafter jag har, då skräcken antagligen skulle ha övermannat mig och förklarat att jag dör om jag inte tar i för kung och fosterland. Då kan man ha sönder en skådespelare. En av de få regler som inte fick mig att känna mig obekväm var den som sa att man bara får parkera på anvisad plats. Den regeln gav mig inga kalla kårar. Den fixar jag. Jag kan också avhålla mig från olagliga substanser.
I beskrivningen av jippot står bland annat så här: ”Detta är en mycket nervpåfrestande aktivitet och vi vill varna känsliga personer för de verklighetstrogna inslagen. Komplexen är ombyggda för att göra zombieapokalypskänslan komplett. Bland annat är en avdelning en äldre industrilokal och en del av banan utgörs av gångar som går under markplan. Ta på dig bra skor för gångarna kan vara lite blöta.” Och där inne, i denna nervpåfrestande, verklighetstrogna zombieapokalyps ska man tillbringa 80-100 minuter. Det blir många polisanmälningar det. Många trasiga skådespelare.
Jag gillar verkligen konceptet, men stannar definitivt hemma. Att köpa en zombie-t-shirt blir nog lagom för mig.
The post The Walking Living (or dying) appeared first on Lotta Lexéns blogg.
